Sida 222
prinsessa von Leyen, och deras sex barn, hvaribland tvänne utmärkt vackra tvillingsystrar, omfattade mig med stor välvilja; och i denna älskvärda krets tillbragte jag flere angenäma dagar under mitt vistande i München. Då jag så önskade, hade jag en plats vid deras middagsbord, likasom jag om aftnarna fick med dem och i deras teaterloge göra bekantskap med några af Tysklands förnämsta skådespelare.
I anseende till enkehertiginnans af Leuchtenberg frånvaro i Eichstedt lyckades det mig icke att, enligt önskan, få hos henne aflägga min uppvaktning, hvaremot jag gjorde bekantskap med hennes son, den unge, sedermera allt för tidigt bortgångne prins Max af Leuchtenberg, hvilken för fortsättande af sina studier då vistades i München.
Dagen före min afresa hade jag tillfälle se, huru äfven i dessa trakter vårens ankomst firas såsom en folkfest. En gammal plägsed bjuder nämligen, att natten mellan den sista april och första maj det bästa öl, som i Bayern tillverkas, skall i de stora sammanhängande så kallade bockskällarne mot lindrig betalning tillhandahållas befolkningen till huru stor mängd som helst. Vid denna fest, det så kallade bocksölet, kan man erhålla kännedom om sydtyskarnes förmåga att förtära deras älsklingsdryck; 10, 12 till 14 Schoppen (= ett halfstop) är för en bayrare icke ovanligt. Men följderna äro äfven bedröfliga. Ölet lifvar och berusar ej såsom vin eller bränvin; det döfvar -- och emot slutet af natten såg man derför dryckeskämparne likasom septemberflugor ligga domnade längs väggarna af de stora källarrummen.
Den 2 maj afreste jag med så kallad Eilwagen från München till det romantiska Salzburg. Under alla mina föregående färder både i Tyskland och Frankrike hade alltid min ej stora kappsäck fått medfölja å samma vagn, i hvilken jag sjelf åkte. Jag hoppades att äfven nu så skulle ske, begick derför den oförsigtigheten att i kappsäcken inlägga min af guldmynt bestående reskassa och tog endast på mig så stor del deraf, som kunde vara behöflig för att komma fram till Salzburg. Denna enda gång hade jag dock det missödet, att kappsäcken kastades på en "beiwagen", hvilken hvarken vid min ankomst till Salzburg eller påföljande morgon hunnit anlända. Händelsen var så mycket
Källa: Project Runeberg ·