Sida 245
af fartyget steg ned i sin slup, afgick en mindre båt till den motsatta sidan med några till ryska hofvet hörande herrar, som voro beordrade att skynda förut för att taga reda på storfurstens rum. Någon af de på stranden stående ropade härvid: det är kejsaren! På sådant sätt uppkom detta besynnerliga rykte. Sålunda lugnade, skyndade vi att öfverlemna oss åt hvilan, men väcktes tidigt påföljande morgon genom en extraorder, att officerskorpsen kl. 10 f. m. skulle inställa sig vid lifgardets till häst kasern för att föreställas kejsaren och storfursten af Ryssland. General Hierta blef nu i sin ordning öfverraskad. Det var verkligen kejsaren, som, under det storfursten högtidligen emottogs, hade skyndat förut öfver logården till Karl Johans våning, i förhoppning att kunna öfverraska konungen i hans inre rum. Han skulle deruti hafva lyckats, om ej excellensen Brahe, hvilken ilade till storfurstens möte, i trappan hade mött och igenkänt den höge gästen. Brahe vände om med kejsaren samt hann endast öppna dörren och utropa: "Sire, l'empereur est ici!" då kejsaren inträdde för att helsa konungen, hvilken han genom denna öfverraskning ville bringa en lika ovanlig som hjertlig hyllning. Kejsaren förklarade genast, att han komme att ligga i sin sons sofrum, i den fältsäng af stål han sjelf medförde, och att således inga förändrade anordningar finge för honom göras. Så skedde äfven, och jag tror, att litet frisk halm från stallet var det enda, som för kejsaren anskaffades.
Officerskorpsernas presentation försiggick, och aldrig har jag skådat en mera imponerande personlighet än denne kejsare med den herkuliska, väl formade gestalten, då han, ett hufvud högre än alla andra, fritt och ledigt kastade sin herskareblick öfver dem, som omgåfvo honom. Ännu tydligare framlyste dessa egenskaper, icke blott vid den stora paradering, som för kejsaren anstäldes, utan ännu mera på den festliga bal, som å Stockholms slott gafs till hans ära, och hvarifrån han oförmärkt aflägsnade sig för att gå om bord och återvända till Petersburg.
En ibland de flere extra förrättningar, som under dessa år i kommandoväg åt mig uppdrogos -- säkerligen den minst angenäma ibland dem alla -- var mitt deltagande i den så kallade Åkersteinska sadelaffären. Den senare räknades med rätta till en af dåtidens märkligare tilldragelser; och utan att ingå i en
Källa: Project Runeberg ·