Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

endast på den korta sträckan mellan Braunschweig och Dresden hade hjelp af jernväg. Oaktadt dessa besvärligheter anlände vi dock friska och raska till Wien, hvarest vi togo in på "Erzherzog Carl", i en genom svenske chargé d'affaires Järta anskaffad, vacker och passande bostad. Österrikes sändebud i Stockholm, grefve Woyna, gammal vän till Hierta och äfven mycket bekant med mig, var denna tid på permission hemrest till Wien. Han besökte oss kort efter ankomsten och var under hela vistelsen i den österrikiska hufvudstaden med råd och dåd behjelplig samt sålunda för oss båda af lika mycken nytta som nöje. Han meddelade oss kort efter ankomsten en underrättelse, som, synnerligen för mig, var i hög grad nedslående. General Hierta, såsom innehafvare af särskildt kreditivbref, var nämligen fullt berättigad att uppvakta kejsar Ferdinand, men för mig fans, enligt det stränga hofceremonielet, ej någon möjlighet att blifva denne höge herre förestäld. Woyna tillade i förtroende, att orsaken hvarför man i så hög grad försvårade tillträdet till kejsarens person var, att man ej ville lemna honom, såsom något mindre vetande, tillfälle att komma i beröring med främlingar; och såsom bevis på strängheten af denna afspärrning åberopade han, att kort förut den i särskildt regeringsuppdrag anlände hannoveranske utrikesministern blifvit vägrad begärdt företräde. Då Woyna icke kunde i detta fall något uträtta, beslöt general Hierta att arbeta på egen hand. Vi ansågo nämligen båda i hög grad sårande, att jag, som i 14 år varit anstäld vid Karl Johans person och som närvarit vid hans sjukdom och död, icke skulle kunna bevärdigas med ett enkelt företräde hos kejsaren. Vi framstälde således begäran derom hos alla de högsta hoffunktionärerna. Man mottog oss öfverallt med den utsöktaste artighet, men beklagade att det stränga hofceremonielet omöjliggjorde uppfyllandet af en dylik önskan. Slutligen vände vi oss till statskansleren, furst Metternich, som fann framställningen mycket naturlig, men yttrade: "Jag hoppas, att ni, mina herrar, tron mig om att ega någon makt inom detta land. Så mäktig är jag dock ej, att jag med bästa vilja i verlden kan utverka Troils presentation för kejsaren. Det förmår ingen i Österrike. Dertill gifves blott ett sätt. Tag ni, general Hierta, major Troil med er och anmäl honom sjelf! Ni är ej bunden vid våra föreskrifter." Så skedde äfven, och på