Sida 262
detta sätt försiggick utan alla svårigheter presentation både för kejsare och kejsarinna.
Denna ihärdighet, som att börja med endast var en hedersfråga, visade sig sedermera hafva varit af verklig nytta, emedan den, som haft företräde hos kejsaren, var berättigad att utan omgång anmäla sig hos hvilken som helst af de öfriga kejserliga personerna. Vi besökte derför utan alla svårigheter enkekejsarinnan och samtliga erkehertigar, bland hvilka naturligtvis den gamle krigshjelten Karl ådrog sig min synnerliga uppmärksamhet.
General Hierta var under vårt vistande i Österrikes hufvudstad föremål för mycken uppmärksamhet. Dertill var hans lugna och värdiga hållning visserligen den egentliga orsaken. Men hvad som icke mindre dertill bidrog var den protest, som prins Gustaf af Vasa samtidigt med vår ankomst afsände till hofven i Europa emot konung Oskars uppstigande på tronen, och som denne senare furste kort derefter högsinnadt besvarade genom upphäfvande af förbudet emot gemenskap med f. d. konungafamiljen. Denna protest ogillades af österrikiska regeringen, och man ansåg sig ej tydligare kunna lägga denna åsigt i dagen än derigenom, att det svenska sändebudet inbjöds till middag vid det kejserliga hofvet. Af redan anförda skäl, och då kejsarens person så litet som möjligt fick visas, betraktades en dylik middag som en högst ovanlig tilldragelse, hvilken visserligen ej heller nu skulle hafva ifrågakommit, om icke på grund af nyss anförda politiska förhållanden. Vår vän Woyna underrättade på förhand härom, men tillade, att endast general Hierta skulle inbjudas, och bad mig ej misstycka, att jag blef utesluten. Jag svarade, att hvad jag fordrat var att såsom gammal adjutant hos Karl Johan anses berättigad att blifva förestäld för den kejserliga familjen, men att mina anspråk ingalunda sträckte sig till att blifva medbjuden till taffeln. Så mycket större blef derför öfverraskningen, då kort derefter en hoffurir aflemnade inbjudning till påföljande dag, icke blott för general Hierta, utan äfven för major von Troil. Den middag, i hvilken jag sålunda kom att oförmodadt deltaga, var den mest högförnäma jag någonsin bevistat. Förutom konferensministern grefve Kollowrath, den högste i Wien kommenderande generalspersonen grefve von Wimpffen och ett par hofembetsmän, bestod sällskapet af nio medlemmar af den kejserliga familjen,
Källa: Project Runeberg ·