Sida 263
Woyna, Hierta och jag. Svenske chargé d'affaires Järta kunde ej komma i fråga att i en dylik tillställning deltaga, och han försäkrade derjemte, att grefve C. G. Löwenhjelm under sin långa ministertid i Wien aldrig varit på en sådan mindre middag till kejsaren inbjuden. Efter maten samtalade alla de kejserliga personerna på det mest förekommande sätt med de båda främlingarne. Visserligen var hans kejserliga majestät "meget lidet begaved"; men då han hörde, att Jag förut varit i Wien, fortgick samtalet ganska obehindradt. Jag sökte naturligtvis att vara så obesvärad och älskvärd som möjligt, och måtte deruti någorlunda hafva lyckats, emedan min vän Woyna under hemfärden yttrade, att han beundrat mitt sätt att underhålla den för sin stolthet och stelhet kända kejsarinnan, hvilken han aldrig sett så länge och så lifligt språka med någon som denna eftermiddag med mig.
Middagen väckte ett oerhördt uppseende inom diplomatiska korpsen och utgjorde föremål för depescher till samtliga hofven. Sålunda kom äfven mitt obetydliga namn att denna gång i en dylik statshandling blifva synligt.
Den dubbelstjerna, omkring hvilken vid denna tid allt rörde sig inom den österrikiska hufvudstaden, var fursten och furstinnan Metternich. Det var derför naturligt, att general Hierta under den korta tiden af sin dervaro skulle ofta besöka deras hus. Jag medföljde alltid med glädje vid dessa tillfällen, emedan man der sammanträffade med ryktbarheterna både inom den högre embetsmannakretsen och inom diplomatiska korpsen. Furstinnans mottagningar egde rum nästan alla aftnar, men företrädesvis söndagar och onsdagar. I den starkt upplysta salongen, dit ej någon betjent fick inträda, och der furstinnan sjelf bjöd té, inkom man genom flera yttre rum, som befunno sig i fullkomligt halfdunkel. Enahanda var förhållandet med den innanför térummet varande salong, der fursten längre fram på aftonen afhandlade dagens frågor med en och annan af de närvarande diplomaterna. Huru mycket än en spejande blick kunde söka att genom den halföppna dörren dit intränga, var det omöjligt att upptäcka de samtalandes minspel eller att, till följd af de tjocka turkiska mattorna, sluta sig till stegens större eller mindre liflighet. Klockan 10 på aftonen samlades man. Sedan furstinnan en stund samtalat med herrarne, inträdde fursten, helsade förbindligt, satte
Källa: Project Runeberg ·