Sida 265
riddare af Leopolds-orden, hvilken likväl först efter hemkomsten tillstäldes mig genom utrikes-departementet.
Den 29 april afreste vi, efter förutgångna afskedsbesök hos de kejserliga m. fl. Vi behöfde nu ej skynda, och hemresan blef derför, under ett ständigt vårväder, lika angenäm som utfärden hade varit besvärlig. Från Berlin togs vägen genom Mecklenburg, med afläggande af besök på de Dewitzska och Malzahnska godsen Krumbeck, Sommerow och Iwenach till Stralsund, och derifrån sjöledes öfver Ystad till Stockholm, dit vi anlände den 11 maj.
Under min frånvaro hade jag den 10 april 1844, efter i tjensten aflidne J. G. Silfverstolpe, blifvit, med förbigående af äldste ryttmästaren Bergenstråle, befordrad till andre major, och gjorde jag i denna egenskap årets regementsmöte med dragonkorpsen. Hvarje militär mottager med glädje hvarje befordran, och så var äfven förhållandet mig. Men det var dock med ett visst vemod jag skildes vid min kära lifsqvadron, för hvilken jag i 14 år varit en allvarsam, men rättvis och välvillig chef, och af hvars tillgifvenhet jag visste mig vara i fullaste besittning. Det gjorde mig derför en sann glädje, då efter mötets slut, utan att jag derom hade den ringaste aning, en deputation af sqvadronen infann sig för att å underbefälets och manskapets vägnar till mig öfverlemna en silfverpokal, å hvilken Gustafvernas och Karlarnes bilder voro inristade och på hvars fot följande inskrift lästes: "Minne af Lif-esqvadronen vid Kongl. Lif-Regementets Dragon-Korps till Majoren och Riddaren S. G. von Troil -- 1844."
Regentombyten medföra vanligen rubbning i de personers ställning, som närmast omgifvit den aflidne konungen. Så skulle naturligtvis förhållandet blifva äfven med mig. Men jag tog detta lugnt, föresättande mig att söka, icke genom nåd, men genom duglighet vinna den befordran, som i framtiden kunde för mig yppa sig. Tvänne vägar stodo såsom medel dertill öppna: riksdagsmannens, för fortkomst på den administrativa banan, och den militära, på hvilken utsigterna icke voro för mig ogynsamma. Jag beslöt att fortfarande arbeta i båda dessa riktningar, och gjorde det äfven med full kraft under tiden 1844--1845, öfverlemnande åt ödet att afgöra, för hvilkendera jag slutligen skulle bestämma mig. Ett tredje medel till verksamhet och framtida
Källa: Project Runeberg ·