Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

fördrifvande från Lund. Det hade haft till följd, att hela ansvaret drabbat konungens befallningshafvande för en olaglig kraftåtgärd."

Min under sommaren 1853 mer än någonsin under hela min tjenstgöring strängt afmätta tid upptogs äfven af flere extra förrättningar, hvilka föranledde en ganska ansenlig tillökning i göromål. Sålunda hade af föregående riksdag anslag blifvit lemnadt till inrättande af en teknisk elementarskola i Malmö. Chefen för civildepartementet, som mycket ifrade för denna fråga, önskade, att jag skulle mottaga ordförandeskapet i dess styrelse. Jag kunde ej vägra att efterkomma hans begäran och erhöll den 29 april 1853 förordnande att denna befattning bestrida. Skolans organisation, antagande af föreståndare, af lärare och lärjungar, samt läsekursernas ordnande m. m. medförde dock vida mera arbete, än jag kunnat föreställa mig.

Efter biskop Tegnérs död hade svenska akademien gått i författning om insamlande af medel för uppresande i Lund af en minnesstod öfver denne vår store siarekung. Akademien hade sjelf ombesörjt stodens modellering och gjutning, men bestyret med fotställning, grundval och uppsättning öfverlemnades åt utsedda komiterade, hufvudsakligen bestående af professorer i Lund. Derjemte anmodade akademien mig att bland dessa herrar föra ordet, ett förtroende, som jag naturligtvis ej kunde afsäga mig. Efter många resor till Lund och vidlyftigare öfverläggningar, än en så enkel fråga syntes erfordra, kom slutligen den vackra bildstoden lyckligt på sin plats, och tiden för dess aftäckning bestämdes till den 22 juni, dagen före den i sammanhang dermed utsatta filosofie-magister-promotionen. Festens högtidligaste ögonblick, då täckelset föll, under den härligaste midsommarsol, glömmes säkert aldrig af dem, som dervid voro närvarande, lika litet som de vackra tal, hvilka utmärkte den derpå följande middagen, deraf vissa, synnerligen professor Hagbergs skål för Tegnériderne, voro verkliga mästerstycken.

Vid Malmöhus läns hushållningssällskaps sammanträde sommaren 1853 utsågs jag enhälligt till sällskapets ordförande; och jag bibehöll efter förnyade omval denna befattning till december månad 1873, då jag densamma nedlade. Vid derefter följande sammankomst beslöts att tilldela mig sällskapets stora medalj i