Read Runeberg

Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Originalsida 300
Originalsida 300
Originalsida 300
Originalsida 301
300–301

Sida 300

VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)

guld, att å bröstet eller om halsen bäras. Öfverlemnandet åtföljdes af en skrifvelse, hvari uttalas, "att medaljen vore ett uttryck af sällskapets stora tacksamhet för det ovanliga nit och det aldrig hvilande intresse, med hvilka herr landshöfdingen under en lång följd af år, såsom dess ordförande, städse ledt sällskapets förhandlingar och öfvervakat dess verksamhet".

Det tillkommer ej mig att i dessa minnesteckningar fälla något omdöme öfver, hvad sällskapet under min tjuguåriga ledning, mindre genom ordförandens än genom sekreterarens och ledamöternas förtjenst, verkat för utvecklingen af Malmöhus läns jordbruk, boskapsafvel och näringar. De förvånande framstegen i dessa hänseenden äro för en hvar synliga, utan att särskildt behöfva påpekas.

Min broder Fredrik gjorde denna sommar i Malmö ett besök, som dock betydligt förkortades genom underrättelsen, att han sent omsider fått kompani vid gardet; och före kolerans uppträdande i residensstaden företogo vi dels med honom, dels ensamma, åtskilliga utflykter till kringliggande herregårdar, bland annat till Vrams Gunnarstorp, dit egaren, ryttmästare Tornérhjelm, samtidigt till ett mycket angenämt möte inbjudit de tre landshöfdingarne i Vexiö, Kristianstad och Malmö. Lifvet i Malmö var under den derefter inträffande sjukdomstiden mycket tyst. Ett kort afbrott häri gjorde mamsell Michals (sedermera fru Michaeli) besök under september månad, på genomresa till Paris, der hon ämnade ytterligare utbilda sin musikaliska färdighet. Detta besök hade troligen under då varande förhållanden obemärkt försiggått, derest jag icke kort förut från teaterdirektören friherre Knut Bonde erhållit ett bref, hvari han, beklagande sig öfver mamsell Michals otacksamhet mot teaterns styrelse, bad mig "icke för mycket visa henne godhet och utmärkelse, emedan hon annars allt för mycket skulle finna framgång på sin oppositionsväg". Baron Bondes beteende fann jag så småaktigt, att brefvet hade en verkan, alldeles motsatt den dermed åsyftade. Jag och min hustru föranstaltade nu en större aftonbjudning för sångerskan, under hvilken hon hänförde samtliga våra gäster, och hvarefter hon påföljande dag hade att glädja sig åt fullt hus på sin konsert.

Källa: Project Runeberg ·