Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

hvars återvinnande jag icke tagit ett enda förödmjukande steg, var uppriktigt menad. Det dröjde ej heller länge, förr än ett offentligt bevis derpå lemnades mig, då konungen den 18 december utnämde mig till kommendör af nordstjerneorden, en utmärkelse, hvarmed då ej slösades så mycket som under senare tider. Excellensen Sparre yttrar härom i det lyckönskningsbref, han dagen efter ordenskapitlet tillskref mig: "den utmärkelse hans majestät tilldelat dig var så mycket mera distinguerande, som det skett framför flere äldre landshöfdingar."

Jernvägsbetänkandena företogos till behandling den 22 och 23 september. Frågan om Göteborgs--Stockholms-linien återremitterades af alla fyra stånden, den rörande de skånska banorna endast af prester och borgare. Hos adeln stred jag förgäfves för återremiss. Utskottets afstyrkande betänkande blef der godkändt, ehuru endast med sju rösters majoritet; och dertill voro mina egna hemma varande landsmän, de skånska herremännen, ensamt orsaken. Jag hade skrifvit till flere bland dem med anmodan att resa upp till Stockholm för att biträda mig, men de hade alla de obotfärdigas förhinder och lemnade mig i sticket.

Ställningen syntes nu för skånska jernvägsfrågan förlorad vid denna riksdag, helst då efter en så lång frånvaro min återresa till länet var af högt behof påkallad och det således blef mig alldeles omöjligt att i statsutskottet öfvervara frågans förnyade behandling. Men jag hade der trogna hjelpare i då varande majoren D. G. Bildt samt prostarne Berlin och Holmberg från Skåne, med hvilka jag flitigt skriftvexlade. Dessa herrar lyckades att inom utskottet genomdrifva den öfverenskommelse, att af de fem millioner riksdaler banko, som kunglig majestät äskat, fyra anslogos till Göteborgs--Stockholms-linien och en till den från Malmö utgående banan; och det sålunda uppgjorda förslaget godkändes af riksdagen den 1 november, då jag åter der instält mig. Härigenom var saken vunnen, ty, huru obetydligt en millions anslag än var, blef dock frågan om en stambana med Malmö såsom utgångspunkt derigenom betryggad.

Bland de många vigtiga ämnen, som på riddarhuset förekommo, torde äfven böra nämnas slutliga behandlingen den 15 februari af ett från föregående riksdag hvilande förslag till representationsförändring och till upphörande af adelns personliga