Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

utverkat och uträttat så mycket godt och nyttigt för den landsort, som har den lyckan att ega honom till styresman". Kammarherren grefve Corfitz Beck-Friis d. ä. skrifver i november 1854: "Välkommen hem efter väl afslutadt arbete! Som skåning hade jag bort personligen aflägga äfven min uppriktiga tacksägelse för ditt sträfvande för provinsens väl, som så väl tycks hafva lyckats, och som jag är öfvertygad hvar och en inom provinsen lika med mig erkänner. En framtid skall, enligt min tanke, erkänna, att du förstått se framför din tid." Landshöfdingen baron Kræmer skrifver 18 17/1 56: "att jag i dina egenskaper anade en utmärkt driftig höfding, är numera icke hos mig -- och ännu mindre hos dina länsbor -- en aning, utan verkligheten står i öppen dag. Jag lyckönskar dig af hela mitt hjerta till väl förtjent aktning och tillgifvenhet och hoppas, att du ännu länge må få lefva och verka i samma ädla syftning."

Åberopandet af dessa uttalanden kan måhända förefalla löjligt. De äro dock här intagna, icke för att pråla med någon barnslig fåfänga, men såsom ett bevis derpå, att den välvilja, hvarmed jag af mina länsbor omfattades, ålade mig såsom oafvislig pligt att ej lyssna till det erbjudande af en statsrådsbefattning, som kort derefter gjordes mig.

Jag hade under de närmast föregående fyra åren genom öfverhopande arbete blifvit så ansträngd både till kropp och själ, att ett verkligt behof af hvila för mig förefans. Nu, under åren 1855--56, förelågo, om jag undantager förberedelserna till ett blifvande landtbruksinstitut, inga nya större organisationsfrågor. Jag kunde således uteslutande egna mig åt landshöfdingetjenstens skötande; och dertill hörande göromål voro ej vidlyftigare, än att jag snart återhemtade både helsa och krafter. Med arbete på landskansli och landskontor sysselsatte jag mig dessa år ganska allvarligt och förrättade derjemte åtskilliga bevillningstaxeringar både i stad och på landsbygd -- allt för att närmare sätta mig in i tjenstens olika delar. Tillika egnade jag mycken uppmärksamhet åt fögderiernas inre förvaltning. Tack vare de skickliga kronofogdar, som under min företrädares tid blifvit tillsatta, voro inga svårare anmärkningar att i detta hänseende göra, men mera enhet fordrades, och i vissa fall äfven mera ordning. De tillåtna krogarnes antal var för stort, och