Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

lönkrögeri utöfvades på icke få ställen. Nödiga inskränkningar i dessa hänseenden börjades, men kunde endast småningom genomföras. Äfven vid beväringsmönstringar egde bränvinssmugling rum. Detta oskick afskaffades dock snart. Både före och efter mönstringen genomgick jag alltid med mycken uppmärksamhet det uppstälda beväringsmanskapets led, för att tillse huruvida någon af ynglingarne var berusad. Inträffade sådant, tilltalades allvarligt icke blott den felande, utan äfven fjerdingsman och länsman, hvarjemte laga åtal ej sällan anbefaldes; och på sådant sätt lyckades jag ganska snart bringa det derhän, att på landsbygden aldrig något fylleri vid dessa tillfällen förspordes, och att i städerna dylika förseelser blefvo ganska sällsynta.

I egenskap af gammal militär van vid punktlighet, har jag under min tre- och tjuguåriga landshöfdingetid aldrig vid ett utlyst sammanträde låtit en enda minut vänta på mig, och följden blef, att alla underlydande lärde sig att med största noggranhet taga tiden i akt.

Vägbesigtningar förrättades fortfarande af mig personligen, och så väl vid dessa som andra tillfällen, då jag sammanträffade med högre eller lägre kronobetjening, lät jag denna noggrant redogöra för tillståndet inom dess områden, likasom den äfven då fick stå till ansvar för en eller annan hos mig anmäld oordning. Derjemte vinlade jag mig synnerligen om att bibringa länsmanskorpsen den hållning och disciplin, hvarförutan det var omöjligt fordra, att densamma skulle kunna utöfva nödigt inflytande inom sina distrikt.

Bland de mycket arbete medförande bestyr, som för 25 år sedan ålågo länsstyrelserna inom de forna danska landskapen, kan nämnas uppsigten öfver kyrkor, kyrkokassor och kyrkohemman. Men dertill måste, synnerligen inom Malmöhus län, läggas vården öfver samtliga så kallade hospitalsegendomar, af hvilka några äro rätt betydliga hemman, andra deremot mindre jordlotter och gatehus, men som sammanlagdt uppgå till ett antal af icke mindre än 104 stycken. Den afkastning, som i början af 1850-talet af dem tillföll hospitalskassan, var i förhållande till värde och jordrymd föga betydlig och derjemte i hög grad ojemn, derigenom att för några få af dessa hemman erlades temligen betydliga arrenden, hvaremot det stora flertalet innehades på