Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

menniskomassa, som samlat sig för att åse affärden, visade under stum tystnad samt med blottade hufvuden och tårfylda ögon, huru innerligt konungens sjukdom och död gått alla samhällsklasser till sinnet.

Jag åtföljde liktåget till länsgränsen, och så gjorde öfverallt myndigheterna i de orter, genom hvilka detsamma framgick. Talis Qualis har i så mästerliga ordalag skildrat denna Konung Karls eriksgata, att hvar och en annan måste rygga tillbaka från försöket att derom uttala sig, och äfven jag böjer mig inför denna skildring med stum beundran.

Den 5 oktober mottog jag furstarne af Wied och Waldeck samt påföljande dag kronprinsen och kronprinsessan af Danmark på resa till Stockholm för att öfvervara begrafningen den 9:de i samma månad. Äfven jag infann mig naturligtvis vid densamma och fick vid ankomsten till hufvudstaden från alla håll, i främsta rummet från konungafamiljen, mottaga hjertliga tacksägelser för hvad vi för den aflidne kunnat göra.

Så snart det efter Karl XV:s död blef mig möjligt tillsände jag konung Oskar ett bref, hvari jag redogjorde för alla biomständigheter vid den höge aflidnes ankomst och slut. Det svar, som jag derpå erhöll af den 28 september, var lika förträffligt tänkt som skrifvet och innehöll tillika uttalanden öfver några af dagens vigtigare frågor. Skyldig granlagenhet förbjuder mig att göra utdrag ur detta för mig dyrbara bref, hvilket slutar med orden: "Mitt förtroende till dig hvilar på den trohet du visat till 3:ne generationer af Sveriges konungar." Deremot må det tillåtas mig att ur mitt genmäle åberopa hvad jag svarade med anledning af konungens mästerligt skrifna betraktelser öfver populariteten: "Hvad eders majestät yttrar om popularitet är i min tanke lika väl sagdt som sant tänkt. Ingen annan popularitet är att bygga på, ingen annan blifver beståndande än den som, utan att sökas, småningom förvärfvas genom rättvisa och nyttiga beslut, samvetsgrant tillämpade af ärliga tjenstemän."

Äfven min hustru mottog så väl från enkedrottning Josefina som drottning Sofia och kronprinsessan af Danmark de vänligaste skrifvelser, hvilka alla buro prägeln af liflig tacksamhet och erkänsla. Enkedrottningens bref var åtföljdt af ett vackert damur, emaljeradt i svart och guld med juveler, å hvilket finnas