Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

inristade orden: "Minne af den 18 september 1872." Drottning Sofia underrättade, att konungen ämnade till min hustru öfversända sin porträttmedaljong att i blått band bäras på axeln. Densamma, infattad i dyrbara juveler, anlände kort derefter och framlemnades på Oskarsdagen, som tillika är min hustrus födelsedag.

Vid mitt företräde hos konung Oskar dagen före begrafningen förklarade han sin afsigt vara att låta måla och tillställa mig den aflidne konungens porträtt. Då jag ansåg mig pligtig nämna, att jag förut egde ett sådant, skänkt af konung Karl sjelf, förföll naturligtvis denna fråga likasom hvarje annat deremot svarande löfte. Deremot erhöll jag i föräring af kronprinsen och kronprinsessan af Danmark en särdeles dyrbar gulddosa med konung Karls i juveler infattade afbildning. Detta minne har för mig så mycket större värde som porträttet, utmärkt väl måladt på elfenben och det mest lika jag någonsin sett af den aflidne konungen, under många år burits af drottning Lovisa.

Vid ankomsten till Stockholm för bevistande af den kungliga begrafningen öfverraskades jag sorgligt af den försämring, min broders helsotillstånd undergått, sedan jag några månader förut träffade honom. Ehuru både han sjelf och lifmedikus Lundberg lofvade att noga underrätta mig om sjukdomens fortgång, befarade jag vid skilsmessan, att vi ej skulle återse hvarandra. Skriftvexlingen oss emellan fortsattes dock oaflåtligen, och han afböjde hvarje gång vänligt men bestämdt mina planer att resa upp till hufvudstaden för att se om honom. Den 16 februari underrättade mig Lundberg, att han var sämre, ehuru ännu ingen ögonskenlig lifsfara visade sig. Den 24:de telegraferade samme man, att ett slaganfall infunnit sig, hvarför jag påföljande dag reste upp till Stockholm. På bangården mötte mig doktorn, som ledsagade mig till min ännu lefvande broder. Till min glädje igenkände han mig, men de ord han framstapplade var det mig ej möjligt att förstå. Denne trofaste väns och broders död den 28 februari 1873 gick mig djupt till sinnes och har efterlemnat en stor tomhet för hela mitt återstående lif. Efter att hafva ombesörjt hans begrafning och bouppteckning återkom jag den 15 mars till Malmö.