Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

beskaffenhet. Dessa befattningar hafva visserligen under senare tider förlorat en del både af det verksamhetsområde och af det inflytande, som så riktigt utmärktes genom benämningen: konungens befallningshafvande; men till följd af deras fristående verksamhet äro de dock -- framför allt inom de folkrikare och mera vidsträcktare länen -- af den synnerliga vigt, att en ytterst noggrann pröfning bör föregå deras tillsättning. Unga, kraftfulla administrativa förmågor med oförtröttad arbetslust och öppen blick för tidens kraf synas mig i allmänhet till landshöfdingar lämpligare än provinsernas egna män -- äfven om dessa inom sin ort förvärfvat ett obestridt anseende -- derför att de förra hafva vida lättare att ställa sig öfver parti- och kotteriintressena samt derjemte vanligen kunna mera uteslutande egna sin tid åt tjenstebestyren än de senare. Men bland det fåtal mig bekanta personer af embetsmannaklassen, som syntes kunna till landshöfdingebefattningen inom Malmöhus län ifrågasättas, var obenägenheten för öfvertagande af nämda plats så stor, att alla derom varsamt framkastade förkänningar måste helt och hållet öfvergifvas.

Som jag emellertid icke ville lemna länets invånare i okunnighet om min blifvande afgång, inbjöd jag landstingets samtliga ledamöter till en större middag å residenset den 30 september 1873, och tog, under förklarande att jag vid tingets nästa sammanträde icke längre sutte qvar på landshöfdingestolen, af dem alla ett gripande farväl. Sjelf var jag dervid mycket upprörd, och få voro de bland gästerna, hvilkas ögon icke fuktades af tårar. Det var ett afsked, som aldrig skall utplånas ur mitt minne.

Den 13 juli samma år afreste vi till Särö. Bland de föga talrika främmande badgästerna derstädes befann sig prins Fredrik af Slesvig-Holstein-Augustenborg med gemål, född prinsessa af Hohenlohe-Langenburg, fyra älskvärda barn och systern, prinsessan Amalia. Såsom egare till Gräfsnäs' gods i Vestergötland, önskade prinsen att denna sommar taga närmare kännedom om der varande förhållanden och ville dermed förena en månads badkur vid det anspråkslösa Särö. För större delen af den hertigliga familjen hade rum blifvit anvisade i samma hus der jag och de mina bodde. Vi hade gemensam förstuga och gemensam veranda, och jag befarade derför, att det nära granskapet skulle