Sida 438
X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
midt och med en bataljon af Tavastehus' regemente stormade den starkt besatta kyrkobyn. Vid Lappo deltog han med Björneborgs jägare i den mördande stormningen af Storbyn, vid hvilket tillfälle, af 6 närvarande jägareofficerare, 2 blefvo dödsskjutne och 3 sårade. Vid Oravais tog han, sedan öfverste von Platen blifvit sårad, befälet öfver förtrupperna och ledde, under den sedermera skeende genombrytningen af ryska midten, en af de dertill använda bataljoner. Då öfverste Palén landsteg på Kimito-landet och var nära att tillfångataga ryska öfverbefälhafvaren, förde Björnstjerna förtrupperna. Dessutom deltog han äfven i de båda striderna vid Pyhäjocki (i den första erhöll han en kontusion) samt i dem vid Haistilla, Revolax, Ny-Carleby, Ylistaro och Wiret.
Så mycken tapperhet kunde icke undgå att blifva bemärkt och belönad. Siikajocki gjorde honom till riddare af svärdsorden, Lappo till major i armén och Kimito till öfveradjutant hos konungen. Efter Oravais blef han af general Adlercreutz anmäld till riddare af svärdsordens stora kors, hvilken utmärkelse likväl icke tilldelades honom förr än efter tyska fälttåget. Men ett annat dyrbart minne af dessa vapenbragder lemnades honom af konung Karl XIII, en hedersvärja, försedd med denne konungs namnchiffer och de inristade orden: Siikajocki, Lappo.
1808 blef Björnstjerna utnämd till major vid Vestmanlands regemente. Med den honom egna beslutsamhet, tog han, vid ankomsten af vestra arméns proklamation, befälet öfver regementet och marscherade på Stockholm. 1810 befordrades han till öfverstlöjtnant vid Kalmars regemente, 1811 till öfverste i armén och 1812 till militärledamot i krigskollegium.
Såsom befälhafvare öfver Kalmar regemente, åtföljde han 1813 armén till Tyskland, deltog i den expedition, som af generalmajoren friherre von Döbeln i april månad afsändes till Hamburgs undsättning, hvarvid Björnstjerna väl icke inryckte i sjelfva staden, men besatte Bergedorff och Vierlanden, till minne hvaraf staden Hamburg år 1846 tilldelade honom den Hanseatiska medaljen.
Efter drabbningarna vid Grossbeeren, under hvilken han med sitt regemente afsändes att förstärka general von Bülows armékorps, och vid Dennewitz, då han var i téten för det
Källa: Project Runeberg ·