Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

framryckande infanteriet, var han den förste som öfvergick Elben, i spetsen för en korps lätta trupper. Med dem verkstälde han åtskilliga ströftåg i franska härens rygg, öfverrumplade en af broskansarne vid Wittenberg, tog dervarande besättning till fånga och verkstälde, sedan han af en öfverlägsen fiendtlig styrka blifvit tvungen till återtåg, öfvergången öfver Elben i fiendens åsyn, på endast 2:ne färjor, utan någon förlust.

Emellertid hade underrättelse inlupit, att fienden, som besatt Dessau, vore i antågande mot den nyligen anlagda broskansen vid Roslau, Björnstjerna skickades till dess möte, med omkring 1,000 man och 2:ne kanoner. Utan att afvakta hans anfall, sökte fienden skydd bakom Dessaus murar. Det var då Björnstjerna gjorde det djerfva försöket att med storm intaga denna stad. Manskap framskickades att sönderhugga portarne. Försöket misslyckades, och återtåget måste anträdas med en jemförelsevis till föremålets vigt, ej obetydlig förlust.

Detta vågstycke har blifvit olika bedömdt. Må man dock betänka, att svenskarne hittills haft föga tillfälle att mäta sig med fienden; att de här anfördes af en ung regementschef, som anade att innan kort en hufvuddrabbning förestod; som visste hvad svenska trupper då förmå, när de äro förda af en befälhafvare, till hvars mod och beslutsamhet de hafva fullt förtroende -- och man skall ej undra, att han på förhand ville tillvinna sig detta moraliska inflytande öfver soldaten.

Må man derjemte betänka, att Björnstjerna egde ännu en anledning att till sina finska lagrar lägga en på Tysklands slätter utförd vapenbragd. Då general Döbeln för Hamburgs undsättande var dömd att arkebuseras, hade nämligen Björnstjerna hos högste befälhafvaren anhållit att få dela von Döbelns öde, enär han hos denne general, under hvars befäl han då stod, enträget påyrkat denna åtgärd. Kronprinsen, som alltid visste att värdera ett ädelt och ridderligt handlingssätt, åtnöjde sig med att förvisa Björnstjerna till ön Rügen, hvarifrån han innan kort återkallades, för att i stället erhålla det glädjande löftet att i första träffning blifva använd på den farligaste punkten.

Huru än företaget mot Dessau bedömdes, lofordades likväl allmänt Björnstjernas tapperhet. Han fick 2:ne hästar dödade och en sårad under sig samt erhöll derjemte en svår kontusion