Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

det den sammanband vårt lands största insjöar, så att, äfven om banan icke skulle komma att vidare förlängas, den likväl vore i och för sig af ett obestridligt gagn för riket, derför att den lättade transporten ifrån landets mest bergsbruksidkande landskap, samt derjemte under 7 månader af året satte hufvudstaden i lätt och hastig förbindelse med rikets andra stad. Jag bestrider visserligen icke, att många af dem, som röstade för Köping-Hult-banan, gjorde det i akt och mening att få denna bana så fort som möjligt utsträckt till Stockholm och Göteborg, men jag tror, att egentliga orsaken till R. St:rs bifall till Köping-Hult-banans anläggning å en tid, då opinionen för dessa kommunikationsmedel ej var så starkt rotfästad som nu, bör sökas deruti, att banan i och för sig blefve af stor vigt för landet, äfven om den icke vidare förlängdes.

Jag ber vidare att få erinra derom, att förbindelse mellan vår östra och vestra kust redan finnes, ehuru den icke är så fullständig som önskligt vore. Man torde icke heller kunna med fog bestrida, att, då ett lands jernvägslinier skola bestämmas, det ligger mycken vigt derpå att tillse, hvilka delar af landet alldeles sakna kommunikationsmedel och hvilka äro försedda med sådana. I detta afseende finna vi, att Göta kanal utgör en lätt vattenkommunikation mellan provinserna öster och vester om Vettern. Skulle nu derjemte Köping-Hult-banan blifva utförd, så finge äfven Mälareprovinserna en direkt förbindelse med Göteborg. Man anmärker vanligtvis härvid, att 2:ne omlastningar, nemligen vid Mälarehamnen och hamnen vid Venern, blefve nödvändiga. Jag medgifver vigten af denna anmärkning, men, om äfven den sålunda åstadkomna kommunikationen mellan Stockholm och Göteborg är förenad med olägenheten af 2:ne omlastningar, så måste likväl erkännas, att denna linie i allt fall medför stor fördel så väl för landet i sin helhet som äfven för Mälaredalen. De, som förorda en jernbana sträckt åt Göteborg, åberopa egentligen, att Göteborg är rikets andra stad och kanhända största handelsstad, att den står i förbindelse med de vestliga länder, som tillhandla sig största delen af våra produkter, och att man således ur denna synpunkt bör sätta det inre af landet medelst jernväg i hastig förening med denna stad, innan vi tänka på någon annan jernvägsanläggning. Jag skulle