Tillbaka Read Runeberg

Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Originalsida 486
Originalsida 486
Originalsida 486
Originalsida 487
486–487

Sida 486

X. Landshöfdingetiden (1869-1874)

helt och hållet förena mig med de herrar och män, som hysa denna åsigt, såvida vi icke redan hade 2:ne kommunikationslinier från det inre af landet till Göteborg, nemligen Göta kanal-linien och linien från Mälaren öfver Köping och Hult in i Venern, den förra fullbordad, och den senare ämnad att fullbordas. Då förhållandet är sådant, tror jag att en betydlig del af vigten utaf en jernvägssträckning mellan Stockholm och Göteborg bortfaller.

För öfrigt anser jag det vara af stort inflytande på frågans bedömande att betrakta, huruvida verkligen en så stor mängd af varor, som man förespeglat, skulle komma att å den tillämnade jernvägen föras till Göteborg för att derifrån exporteras. Med hänsigt härtill anhåller jag att få under några ögonblick fästa mig vid våra hufvudsakliga exportartiklar. Dessa äro, såsom vi alla känna, trävaror, jern och spanmål. Hvad de förstnämda beträffar, så måste vi medgifva, att vår egentliga trävaruexport kommer dels från de norrländska landskapen och dels från Småland, Dalsland och Dalarne. I ett senare betänkande har Statsutsk. tillstyrkt anslag till en jernväg från det inre af Dalarne till antingen Mälaren eller Östersjön. Om denna jernväg kommer till stånd, har Dalarne fått en debouché för sin trävaruhandel, hvilken i annat fall förblifver hädanefter såsom hittills mindre betydlig. Häraf följer således, att våra flesta trävaror föras från Småland, Dalsland och Norrland. Jag hemställer nu, huruvida en enda stock eller planka skulle komma att föras från Norrland eller Småland å den ifrågakomna jernvägen till Göteborg. Komma icke, hädanefter såsom hittills, dessa trävaror att inskeppas i norrländska och småländska hamnarne och sedermera sjöledes genom Sundet raka vägen till afsättningsorten? Man talar om den olägenhet, som Sundska tullen medför. Den är visserligen ganska stor, men jag tror i allt fall, att, äfven om en jernväg sträcktes från Småland till Göteborg, det icke skulle löna sig att derå föra så tunga och skrymmande varor som bjelkar och plank, hvilka endast genom att föras sjöledes kunna bära transportkostnaden. Återstår således Dalsland, som söker att få ned sina produkter till Göteborg. De föras antingen till Venern och derifrån genom Trollhätte-kanal till Göteborg, eller också till kusten vid Nordsjön och derifrån sjöledes till

Källa: Project Runeberg ·