Read Runeberg

Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Originalsida 491
Originalsida 491
Originalsida 490
Originalsida 491
490–491

Sida 491

X. Landshöfdingetiden (1869-1874)

provins i Sverige är dermed jemförlig. Ännu en annan omständighet måste jag bedja eder uppmärksamma.

Den förändrade lagstiftning för bränvinstillverkning, som vid denna riksdag blifvit beslutad, kommer att medföra stora olägenheter och förluster för allmogen i Skåne och en stor del af Småland, hvilka hittills i ganska vidsträckt skala idkat denna tillverkning, i anseende till svårigheten att i oförvandlad form utföra jordens produkter. Det är nemligen naturligt, att allmogen i en trakt, hvars landsvägar äro dåliga och der inga konstgjorda kommunikationsanstalter finnas, skall hårdast drabbas af en omstörtning i bränvinslagstiftningen, hvilken nödgar denna allmoge att upphöra med det hittills begagnade sättet att å stället förvandla sitt öfverflöd af spanmål och potäter i bränvin, som lättare kan transporteras.

För bedömandet af frågans ekonomiska sida torde slutligen jemväl böra tagas i betraktande sannolikheten af att en ifrågasatt jernvägsanläggning skall komma att bära sig. Härvid är att bemärka, att Skåne är den tätast befolkade provins i hela Sverige, enär den hyser omkring 6,000 menniskor på qvadratmilen; att allmogen derstädes i allmänhet är välmående och således kan antagas komma att mera än dess vederlikar i andra provinser begagna sig af jernvägen, hvilket ger åtminstone mig all anledning att förmoda, det en jernväg i Skåne skulle bära sig bättre än dylika vägar i någon annan del af landet, så att staten enligt all sannolikhet skulle blifva godtgjord för åtminstone en del af de å banan nedlagda kostnader. Men det finnes ännu ett skäl, som jag anser mig icke böra uteglömma, nemligen den stora personaltrafiken, som, enligt min öfvertygelse, skulle komma att ega rum på denna jernväg. Den stockholmsbo eller innebyggare i det mellersta Sverige, som nu för tiden företager en utrikes resa, nödgas antingen fara på ångbåt till Stettin eller Lübeck eller ock kanalvägen till Göteborg och derifrån till Köpenhamn. Den långa färden öfver ett ganska ofta stormigt haf medför i allmänhet obehagligheter för de flesta resande, och jag tror derför, att, om en jernväg mellan Jönköping och södra kusten af Skåne blefve anlagd, så skulle icke blott ett ovanligt stort antal af våra utrikes farande landsmän begagna sig af detta transportmedel, utan äfven en större mängd af utländingar, än nu är förhållandet, besöka vårt fädernesland. Hvar och en af

Källa: Project Runeberg ·