Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

Detta skedde sent en afton på Riddarholmsbron, och ehuru jag icke är vidskeplig, syntes mig hvarken stället eller mörkret lämpligt att saken nu behandla, utan trodde den böra uppskjutas till morgondagen. Då detta ej lät sig göra, emedan svar borde genast lemnas, fann jag bäst att, med den kännedom jag kunde ega om det pröfvande i befattningen, afråda från densammas antagande. Dagen derefter blef likväl Svartling utnämd, hvilket icke var att hvarken förundra eller beklaga sig öfver; men förhållandet oss emellan förändrades och blef icke till förmån för ståndet eller mig, ty då jag vid behandlingen af det s. k. dechargebetänkandet yttrade mig något fritt öfver konseljens handlingssätt och vid tillfället icke rönte hvarken motsägelse eller vederläggning, fann dock Svartling för godt, att ett par veckor derefter framkomma med en reservation mot detta mitt yttrande, författad i så bittra och häftiga uttryck, att jag tydligen insåg omöjligheten af det fordna förtroendets återställande.

1857--58 års riksdag inträdde, åtföljd af de flera obehagliga förhållanden och de stridigheter, jag förut anmärkt, särdeles inom bondeståndet; men att de politiska meningsbrytningarne skulle öfvergå till personliga och störa den vanliga samlefnaden, det var hittills okändt och vida öfver förmodan. Från äldre tider har det församlade bondeståndet haft för sed att fira den första maj med en sexa på Djurgården, och man antog, att det nu äfven borde ske. För detta ändamål lades en lista på klubbens bord till anteckning att samlas på Franska värdshuset, men denna erhöll under flera dar icke mer än 30 namn, hvaremot de öfriga ledamöterna, utan öppet tillkännagifvande derom, funno för godt att samlas å annat ställe. Talmannen Strindlund infann sig först hos vårt sällskap, men ville äfven besöka det andra, då jag, för att hämnas, föreslog att åtfölja honom, hvilket antogs af alla, då vi funno 60 till 70 kamrater instufvade uti 2:ne mindre rum i bottenvåningen af värdshuset Blå porten, der trängseln var stor och hettan qväfvande. Ola Månsson, den främste här som annorstädes, ordade nu om nöjet och äran att finna oss alla tillsammans och om den öfverensstämmelse, som härefter skulle följa m. m., men hvilket blef mig svårt att uthärda, så att jag snart sökte fria luften och gladare ämnen för mina betraktelser, som dock ofta måste dröja vid den kompakta