Sida 217
FÖRETAL.
Ju lifligare mitt begär var att gagna mensk- ligheten, genom utöfvandet och befrämjandet af Animala Magnetismen, desto innerligare kände jag saknaden af praktisk undervising deri, och svårig- heten att helt och hållet nödgas bilda mig sjelf, med äfventyr att förfela, eller. åtminstone blott allt för ofullkomligt 'kunna vinna mitt ändamål. Min högsta önskan hade derföre, allt sedan jag började utöfva Magnetismen, städse varit den, att kunna göra en resa, åtminstone till Berlin, för att se, huru konsten utöfvades af MeEsmers be- ryktade elev, Professor Worrart. Men långt ifrån att nära denna önskan "med ringaste hopp, hade jag städse sökt bortvisa den ifrån min tanke, för att ej ännu mer förbittra saknaden af det, som j kunde erhållas; och den slumrade ännu outveck- ad i min själ, då jag outsägligen liuft öfverraskades af dess uppfyllande. En Man, som nitälskade för ettenskapen, utförde hvad jag aldrig skolat vågå egära. Han utverkade mnemligen hos Kongl. ajestät, att jag, genom H. K. H. Kronprinsens nådiga försorg, blef satt i stånd att företaga den esa, som så länge hade utgjort målet för min opplösa och hemliga önskan. — Om förloppet af denna resa, anser jag lempligast att underrätta All- änheten, genom meddelandet af den underdåniga erättelse derom, som jag till: Kongl. Maj:st i un- erdånighet afgifvit, af följande innehåll:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
. Eders Majestät, som genom Sin Nådiga frikos- ghet täcktes förledet år sätta mig i tillfälle avt a
