Handbok för brunnsgäster. Häfte 2

ÖrvER

JACQUETTE DU RIETZ’S FATTIG-LAZARETT

vid Lunds Helsobrunn.

Sköna Stiftning! du, som värdigt parar Mensklighetens tröst med sorgens gärd,

Som för jordens qvalda barn förklarar,

Att Jacquette var jordens saknad värd, Uppå grafvens niull din grundval hvilar, Diiden har din första hörnsten lagt;

Men ditt lof, som opp mot himlen ilar,

Ej begränsas utaf deras makt.

Vcrlden flyktar vid cn sjuklings möto, Stänger dörren för hans tärda hamn;

Du upptager honom i ditt sköte,

Vederqvicker honom i din famn,

Torkar från hans bleka kinder tåren,

Bjuder honom lindring, vård och bröd,

Gjuter balsam i de öppna såren,

Ocli i källan släcker smärtans glöd.

Sådan är den stiftning, ädla qvinna!

Som man helgat dig till minnesstod:

Nöden der ett dukadt bord skall finna Invid brädden utaf helsans flod.

Dig i syfte lik, den gagn bereder,

Och med glansen af ditt namn Skall den tala till ditt hjertas heder,

Ifrån tidehvarf till tidehvarf.

Fåfängt döden och förgängligheten Satte gränsor för ditt sköna lopp,

I din vård, till tröst för meiiskigheten, Blomstrar än din dygd ur grafren opp:

Mot de qval, hvars klagan Ju 3j hör,

Och då härjaren din bana stäcfer, Tacksamheten dig odödlig gör.