Sida 140
Hälsobrunns-sånger
Men du afvek cj ifrån din bana;
Manligt allvar fiireskref ditt lopp;
Under sorgens en gång höjda fana Stod din kärlcksrika stiftning opp.
Icke dristar jag en sång dig bjuda, Vördnadsvärde make, far och vän!
Nej! ditt lof skall mer harmoniskt ljuda Fran dess läpp du helsan ger igen; Känslans suck ifrån den hop du tröstar, En tillfrisknad sjuklings glädjetår,
Mera högljudt till din ära röstar,
An den ton från skaldens luta går.
Och när känslans stormar våldsamt skaka Hjcrtat, der Jacquette var känslans allt, Ryck dig lös från stoftet och din maka, Som i grafvens natt är döft och kallt;
Följ mig, följ mig då till denna boning, Der dess anda sväfvar vänligt ner,
Och tag likars sällhet i försoning För det egna qval dig Himlen ger.
C. von Becker.
ROM FARS KÄLLA.
M fordomtid, kring land och haf,
En pilgrim drog från Norden,
Ett krusifix, en vandringsstaf Hans rikdom var på jorden.
Han had med tro, med ödmjuk dygd, Om guld, båd’ när och fjerran:
En kyrka, i sin fosterbygd,
Han helga vill åt Herran.
Källa: Project Runeberg ·