Ledning vid sjukvård i hemmet med särskild hänsyn till de smittosamma sjukdomarne och deras förekommande

37

lätt dylika fall — som oftast inträffar bland de mindre bemedlade, der barnets tillstånd ej så noga iakttages — gifva anledning till smittans spridniug, är tydligt.

Å andra sidan kunna fall, som i början förete det mildaste skaplynne, snart öfvergå i s. k. elakartad skarlakans feber; dock kan sjukdomen äfven redan från början uppträda under denna form. Elakartad kallas sjukdomen, då den visar särdeles hotande sjukdomstecken, i det antingen febern är mycket hög och förenad med betydlig kraftnedsättning och en svag hjertverksamhet; eller svåra symtom från svalgets eller näsans slemhinnor (difteri) inställa sig m. m. Ofta ser man i olika farsoter ett öfvervägande antal fall af den ena eller andra formen.

De vigtigaste bland de sjukdomar, som kunna tillstöta under en skarlakansfeber eller följa efter densamma, äro: difteri, njurinflammation (som kan öfvergå till kronisk), hjerninflammation, kallbrand i huden å kinden, lung- och lungsäcksinflammation, vattusot, ledrheumatism, öronsjukdomar med derpå följande döfhet, hjertsjukdomar m. m. Af alla dessa torde njurinflammation (»vattusot») vara den vanligaste och börjar oftast under affjällningen i andra veckan, ej sällan föranledd genom plötslig afkylning af hudytan.

Vid vården af en skarlakansfebersjuk, så väl under sjukdomens höjdstadium som under hela den tid affjällningen varar, måste man ständigt hafva uppmärksamheten riktad på hindrande af smittans spridning. (Om nödvändigheten af den insjuknades skiljande från friska, se ofvan.) Den som sköter den sjuke bör hafva ingen eller minsta möjliga beröring med andra. De friska barnen, om sådana finnas i samma familj, iakttagas noga och hållas inom hus.

Sjukrummet hålles svalt (16 — 17°) och väl luftadt. En brasa bör vara så godt som ständigt brinnande i kakelugnen, spjellet aldrig stängdt och fönstret (öfversta rutan) öppet så ofta som möjligt; dock tillses, att ej någon kall luftström når den sjukes hud. För detta ändamål är en skärm af tyg stäld framför dörren, lämplig. Täcket bör vara lätt och svalt och den sjuke ligga på tagelmadrass.

Der finnes en, särdeles bland de fattigare klasserna, mycket utbredd tro, att det är farligt att under utslags-