Sida 15
med i räkningen och en rörlighet, som kan göra sina kalkyler med äpplen lika väl som med potatisar!
Och som en följd av känslans och fantasiens utveckling borde temperamentet vara fördjupat, karaktären förädlad, känsligheten förfinad, smaken odlad, njutningsförmågan uppövad. Själen borde vara fylld av bilder, idéförbindelser, personliga upplevelser från kunskapens olika områden. Kulturens föremål borde hava blivit verkliga livsvärden, vilka satte såväl känsla som handlingskraft i rörelse, värden att leva av och leva för i djupare mening, än man lever av och för det dagliga brödet.
Men alla dessa önskningar förbli drömbilder, så länge skolan — trots allt tal om att dess mål är en »harmonisk allmänbildning» — som verklig uppgift endast har och, i vårt nuvarande samhälle, måste hava att för lärjungarna lätta åtkomsten till ett brödstycke: examen, icke bildning, förblir då dess verkliga mål. Endast djupgående omdaningar av samhällsförhållandena kunna medföra det nu rådande skolsystemets fall. Tillsvidare blir det således sällan genom skolan, utan oftast oaktat henne, som vår tids människor lyckas skaffa sig den »form i förståndet och fullhet i hjärtat», som oavvisligt innefattas i begreppet bildning.
4. Bruket av bildningsmedlen.
Den mest äkta bildningen träffas ofta hos dem, vilka icke, eller i jämförelsevis ringa grad, erhållit en systematisk undervisning i en skola eller vid en akademi utan som i stället gått självbildningens väg. De äga ej blott ett rikt och rörligt fantasi- och känsloliv, nej, de mäkta att klarseende underordna bisak för huvudsak; de låta icke små lagar skymma de stora; de sammanhålla följdriktigt orsak och verkan; de göra ett fint personligt urval inom
