Sida 25
häfda sin egen överlägsenhet — då sker det med den verkligt vises anspråkslöshet.
6. Sättets bildning.
Orden »bildad» eller »obildad» höras aldrig oftare än i samband med sed och skick. Ett vackert sätt och förfinade vanor anföras ej sällan som bevis på bildning; vissa andra vanor åter som osvikliga tecken på obildning.
Men i lika hög grad som uppfattningen växlar med avseende å den kunskapsmängd, begreppet »bildning» anses innebära, i lika hög grad växlar uppfattningen om sätt och vanor. I och för sig själv blir sättet således ingen ofelbar mätare av bildningen.
Huru ofta ändras icke t. ex. bordsvanorna, vilka anses höra till de mest avgörande bevisen på bildning! Att äta med fingrarna eller sticka kniven i munnen kallas nu obildat — men så åto dock alla ända till slutet av 1500-talet, som ju är ett av de tidevarv under vilka kulturen stått synnerligen högt. Och medan under detta århundrades mitt den bildade endast fick äta med gaffel, så anses det nu — vid sekelslutet — finast att bruka både gaffel och kniv, enligt en viss invecklad metod!
Näsduken gäller nu som ett av bildningens mest oumbärliga kännetecken. Men Böttiger berättar, att när han första gången såg E. G. Geijer — vars bildning inga vitsord behöver — putsade denne sin näsa enligt den i paradiset och ännu på landsbygden gängse seden. För endast några mansåldrar sedan hörde ruset till festvanorna hos män, vilka dock i bildning stodo oändligt mycket högre än flertalet av nutidens nykterister, medan vi nu — även om varje annan synpunkt lämnas åsido — anse en sådan festvana omöjlig för en verkligt genombildad personlighet. Mången betraktar varje kraftord som ett uttryck för råhet. Men högt bildade människor finnas, vilka tillåta
