Sida 8
Det är icke lätt att definiera anlaget för bildning. Det är framför allt med aningen och känslan, man förnimmer var detta anlag finnes eller saknas och, i det senare fallet, kan en människa mottaga hur rik andlig näring som helst, den blir dock aldrig organiskt levande inom henne, aldrig en saft eller kraft i hennes personlighet; den mest bildade omgivning skall då intet mäkta mot naturens oförmåga att undfå kultur.
3. Skolan och bildningen.
Bildnings-anlaget kan emellertid — som alla naturens gåvor — utvecklas eller undertryckas.
Det senare sker, i regeln, genom det nu rådande skolsystemet.
Den mängd av varandra jagande intryck, som en enda skoldag nu erbjuder, förslöar tankekraften lika väl som känslan och fantasien. Av allt det myckna stoff, som nutidens ofta ypperliga undervisning tillför barnen, är det en ytterligt liten del, vilken genom innerlighet i tillägnelsen blir deras egendom, eller, med andra ord, för dem varder ett bildningsmedel. Det för den personliga utvecklingen oumbärliga självarbetet består endast i läxplugg, emedan tiden nästan aldrig räcker till för att läsa böcker, d. v. s. dricka ur källorna till de kunskaper, dem lärjungarna under femton år av sitt liv i stället intaga som mixturer, i vissa teskedtal om dagen.
Utom denna, mot all äkta bildning grundfientliga, mångfald av stoff och ytlighet i tillägnelsen av stoffet, kommer även att undervisningen ofta är ensidigt förståndsmässig, så att känsla och fantasi erhålla föga näring.
En finsk författare har framhållit, att i ett skolsystem
