Sida 30
mer man lär den obildade — vare sig det är ett barn eller en vuxen — att finna det vackraste och bästa sättet att utföra även den minsta handling, desto mer utvecklar man förmågan att även på högre områden bruka den urvalets konst, som är liktydig med en fullkomnad förståndsutveckling, och desto mer väcker man den kärlek till det sköna i alla former, vilken redan Platon ansåg som uppfostrans sanna mål.
7. Bildningens framtidsutsikter.
Om vi flytta tanken från det i vårt språk ganska sent, från tyskan inkomna substantivet bildning, till verbet bilda, så veta vi att detta senare ord brukas i många betydelser, bland annat också den: att dana något ur ett råämne, att förädla ett stoff. Sålunda bildar man statyn ur marmorn, tavlan ur duk och färger, byggnaden ur stenarna. Om vi fasthålla denna ordets betydelse och överföra tanken från de bildande konsterna till konsten att bilda en människa, så bliva alla dessa människans egenskaper, förståndet lika väl som känslan, fantasien lika väl som kunskapsförmågan, de kroppsliga organen lika väl som skönhetssinnet, endast stoff, råäämnen. Och individen blir bildad — alldeles som konstverket blir det — genom att dessa råämnen på ett sådant sätt sammansättas och utarbetas, att de erhålla en inbördes harmoni, ett nytt högre tillvarelsesätt; att såväl kroppens och själens krafter, som de olika själsförmögenheterna sinsemellan, samverka och sammansmälta till en ny skapelse.
Inför denna nyskapelse — den bildade människan — tänker man ej på hjärtats eller huvudets eller smakens eller sättets bildning. Ty hennes tillvaro som bildad består just däri, att hos henne ingen skillnad är möjlig att upptäcka mellan de olika slagen av bildning. Varje val, varje värdesättning, varje handling, varje vana, varje
