Sida 21
5. Bildningens kännetecken
jämförliga intryck, uppstå otaliga idéassociationer, vilka sätta tanke lika väl som känsla i rörelse; den urskiljande smaken finner ständigt nya skönheter och fantasien danar ständigt nya bilder ur de ursprungliga. Och hava vi sålunda lärt oss skatta den stora konsten, det djupare själslivet hos en Rembrandt, en Beethoven, en Cervantes, då utesluter åter detta möjligheten att vi på samma sätt som förr njuta de ringare företeelser inom konst och litteratur, vilka fröjdade oss på en jämförelsevis lägre bildningsgrad.
Tillämpar man Goethes tanke i hela dess omfattning, komma vi till den slutsatsen att vår bildning icke började, när vi lärde oss läsa innantill, men när vi med klappande hjärta och lågande kinder läste den första saga, som gav vår inbillning en ny värld och vår själ en ny eld. Vår bildning började icke när vi lärde oss den första satsen i Euklides eller när vi analyserade den första växten, men när aningen om de oföränderliga förhållandenas och det outgrundliga livets lagar gick upp i vår själ. Den började icke när vi lärde oss känna luftens och vattnets sammansättning eller våra lungors och vår huds byggnad, men när vi medvetet började njuta av och eftersträva den rena luften eller det friska badet.
Med andra ord: vår bildning börjar och fortgår på varje punkt i varje ögonblick då våra känslor, tankar och handlingar genomträngas och bestämmas av våra insikter.
Alla tider, vilka utmärkt sig för en helgjuten kultur, hava just varit kännetecknande av att alla bildningsmomenten varit sammansmälta sinsemellan och med hela personligheten samt ställda i omedelbart samband med livet. Den isländske lagmannen och den athenske borgaren, medeltidens munk och renässansens konstnär — alla voro de bärare af en kultur, vilken ägde just denna enhetliga prägel.
Arten och mängden av de idéförbindelser, vilka först sinsemellan förbinda fantasi, känsla och tanke, och sedan förbinda dessa med livet — detta är det som skiljer den
Källa: Project Runeberg ·