Sida 26
6. Sättets bildning
sig dessa energiska uttryck för vissa känslor. Och jag anser det obetingat som en högre grad av kultur, att känna så starkt gent emot t. ex. det föraktliga, att man, för att karakterisera det, måste bruka ord, dem man annars föraktar. Björnson har ypperligt försvarat kraftorden, såsom »den enda möjligheten för en människa med fantasi att rymmas innanför språkets gränser»!
Dessa exempel — som kunde hundrafaldigas — visa huru uppfattningen om vad ett bildat sätt är växlar, ej blott med olika tider, utan med olika människor, olika uppfostran, olika omgivning inom samma tid. Växlingen illustrerar på sitt sätt Heidenstams skämtsamma barnboksrim:
Buse kallar man den broder, som ej följer nya moder...
Eller med andra ord: det oskick, som nu endast finnes hos den råaste delen av folket, har fordom varit de högst bildades skick.
Men denna visshet att man, med avseende å vanorna i en mängd fall endast bestämmes av tillfälliga synpunkter, hindrar alls icke att vår ställning till dessa tillfälliga bruk — dem de högst bildade i vår samtid gjort till sina och därigenom fastslagit såsom det vackra sättet, den fina seden — i viss mån blir avgörande för vår egen bildningsgrad. Ty bildning medför känslighet för behaget av det vackra och obehaget av det fula, och, om även det vackra och fula i många fall också endast är vanesak, så betyder iakttagandet av dessa vanor oändligt mycket för vår trevnad eller otrevnad genom varandra, ja, flertalet människor, med vilka vi komma i beröring, skola aldrig komma att lida så mycket av våra stora fel eller så fröjdas åt våra stora dygder, som de komma att lida av eller fröjdas åt våra små vanor. Människans känslighet för det intryck hon gör på andra, är det medel varigenom hon småningom blivit uppfostrad till de hänsyn för andras känslor, vilka tagit form i odlandet av vissa bruk och
Källa: Project Runeberg ·