Bildning : några synpunkter

skiftning av väsendet, vittnar om att klarhet och värme, fasthet och finhet äro ett inom tankarnas som inom känslornas sfär, och att, om bildningen visserligen i främsta rummet givit »form åt förståndet och fullhet åt hjärtat», så har den även lärt hjärtat att tänka och förståndet att känna.

I denna mening bildade människor äro ännu sällsynta även inom den »bildade» klassen, där man finner många bekräftelser på min ovan framställda sats: att det i första rummet är bildnings-anlagen och endast i andra rummet bildnings-möjligheterna, vilka avgöra om en person blir verkligt bildad eller icke. På bildningens område, där man vid en ytlig betraktelse tycker sig se den allra djupaste klasskillnaden, upptäcker en skarpare blick ingen sådan skillnad. Talet om »bildade» och »obildade klasser» blir meningslöst, och man ser inom alla klasser endast bildade eller obildade individer.

Att således på långt när icke alla de äga bildningsanlag, vilka ännu sakna bildningsmöjligheter, detta är en, om än ringa tröst vid tanken på de oerhörda olikheter och orättvisor, som ännu råda med avseende å bildningsmedlens otillgänglighet. Att dessa olikheter och orättvisor en gång komma att upphävas, därpå tvivlar emellertid endast den för tidens tecken blinde.

Men ingen omdaning av samhällsförhållandena, endast en mycket djupt inträngande kultur kan — och skall, fast efter mycket långa tidsförlopp — utjämna den av naturen själv avgjorda olikheten i fråga om människornas bildningsanlag. Den sociala nydaningen måste följas av den djupare nydaning, genom vilken släktled efter släktled bygger upp en högre mänsklighet. Och vi torde sålunda böra räkna med århundraden, kanske med årtusenden, innan vi kunna hoppas att jorden skall bära den fagra bördan av en genombildad mänsklighet.