Sida 26
Magnus Martin af Pontin
borde vara det. Men det finnes dessutom något, för hvilket vårt land bör stanna i stora förbindelser hos den hädan-gångnes minne, nämligen för den vård han egnade trädgårdsskötseln här i landet. Hans verk är Trädgårdsföreningen i Stockholm, hvilken i sin ordning gaf lif åt det ännu verksammare Gartnersällskapet. Hans verk är ock, att den utmärkte, tyvärr för tidigt med döden afgångne Daniel Muller kom till Sverige, från hvilken tid man kan säga att hortikul-turen slagit fast rot, bundit sina skönaste kransar och utvecklat sina rikaste frukter inom jernets och fjellarnas land.
Pontin, född den 20 jan. 1781, har varit läkare både i krig och fred, har flackat som provincialmedikus kring landsbygden och såsom kungl. lifmedikus anlitats inom de kungliga gemaken, under olika regeringar och dynastier; han har varit medicinalråd och en verkligt arbetande ledamot af Vetenskapsakademien, hvars handlingar förvara flere arbeten af honom i fysik, kemi och mineralogi; han var riddare och kommendör, blef till och med introducerad på riddarhuset, utan att likväl kunna kurera det.
Pontin bodde både sommar och vinter på sin vackra villa å Djurgården, der han anlagt en plantskola för blommor och träd. Bland dem trifdes han helst, träget sysselsatt med deras ordnande och förädling. Som bevis af sin erkänsla gåfvo de honom också tillbaka ett ungdomligt sinne och en stark helsa, trots hans höga ålder. Slumrande under vinterns snö, fingo de ej besvara hans sista afskedshélsning, men de komma nog att sakna honom en stundande vår, de enda ungdomsvänner som öfverlefva honom.
13 februari 1858.
*
Källa: Project Runeberg ·