Sida 38
Magnus Martin af Pontin
Emil Roberg,
förmiddag för aderton år sedan inträdde författaren till dessa rader på Mindre teaterns scen. Det var det första året af dennas tillvaro, och författaren hade då sitt första lustspel der under inöfning.
»Nu får jag göra dig bekant med min nye dekorationsmålare,» yttrade kapten Lindeberg, »och du skall få se att jag äfven i dekorationsväg skall öfverträffa den kungliga scenen.»
Författaren smålog åt detta yttrande, ty kapten Lindeberg, den frejdade politiske skriftställaren och samma teaters skapare, förstod sig på mycket, men minst eller intet på teater, ehuru han trodde sig göra det och för denna tro vågat sitt lif, liksom han senare för den förlorade hela sitt ekonomiska välstånd. Han trodde det gick lika lätt att få talanger för tiljan som tegelsten till murarne. Lindeberg visade emellertid på en liten spenslig ung man eller yngling, hvilken, liggande framstupa på en duk som nära betäckte hela teater-golfvet, med ett stycke kol drog streck härs och tvärs.
»Det är, som du ser, fonden till din komedi,» fortfor Lindeberg, »och du skall få se att den, d. v. s. fonden, blir ett mästerstycke.»
Källa: Project Runeberg ·