Minnesbilder [1]

eller iroman glömde aldrig, att han äfven var fosterlandets. Han hade öfvervarit och jemväl medverkat till en tron-förändiing, men han ändrade icke religion för det. En plymagerad hatt hade varit så lätt att fa; men det hade måhända först fordrats att plocka bort några af de vackraste f|ädrarne ur själens vingar. Gustaf Hjerta valde hellre att oplockad vandra den obefordrade, men frie medborgarens stig. Medborgarekronan är en svår hufvudbonad. Det fordras något af martyr för att vinna den. Att tjena och arbeta för hela verlden, det är att bli illa betjenad sjelf. Men man har dock den tillfredsställelsen att ens lif icke gagnlöst förflyter, och det är dock något, det. Vissheten om att en gång bli rätt uppskaitad •— om ej förr, när man väl är död — det kommer på köpet och är icke heller så litet. Allt beror naturligtvis på hvad som i vår öfvertygelse eller tro väger mest — anden eller materien, sanningen eller flärden. Så vandrade Gustaf Hjerta, ofta i skuggan af de djupaste bekymmer, men utan att taga vilse om vägen han en gång valt, utan att förlora sitt mod i pröfningens stund eller sin kraft i handlingens.

Det finnes knappast någon af våra större samhällsfrågor sedan 1809 hvaruti han icke tagit verksam del, först i det stånd, han genom födseln tillhörde, och sedan genom de tjenster han egnade de ofrälse stånden, dit han af sina böjelser drogs. En mängd af de anföranden, som i de stora reformfrågorna utgått, isynnerhet från Bondeståndet, är hans verk. Man ser ej hans namn, men man skönjer hans finger, hans ande. Under tiden utgaf han sjelf tidningar eller var medarbetare i andras, på samma gång han utskickade broschyrer i snart sagdt alla dagens ämnen: i krigsvetenskap, landtbruk och vitterhet, i bankfrågor och undervisning i medborgerlig riktning o. s. v. Öfverallt, där en fråga är att besvara, ett tvifvel att häfva, ett dunkel att skingra, är han med. Skall ett reformsällskap bildas, så är det han som skrifver programmet. Önskar en arbetarförening ett föredrag i någon vigtig samhällsfråga, så är det han som beträder tribunen. Han är alltid tillstädes och alltid i ljusets

skap i Banken 1832. Tvenne gånger gift, lemnar han efter sig enka. född fröken Hedvig Sofia Otliliana v. Röök. Hans son i förra giftet dog några år före fadern, som afled den 16 december nästförflutna år.