Sida 49
Magnus Martin af Pontin
och frihetens tjenst. Och ändå hade han tid och lust öfrig för s.å mycket annat. De politiska frågornas eller stridernas kämpe strängar äfven skaldens lyra. Han ger oss i öfver-sättning Béranger’s odödliga sånger, och han ger dem mästerligt. Men hvem skulle väl också bättre förstå Béranger, folkskalden, än en folkets man, en folkets vän och beskyddare? Hvem bättre än Gustaf Hjerta? — Märkligt är ock, att på de många olikartade och värdefulla skrifter han ut-gifvit man icke finner utsatt hans namn. Endast sanningen kommer fram, gör det detsamma genom hvem, tänkte Gustaf Hjerta. Att icke vara hvad man synes, det är ett fel; men att icke vilja synas för hvad man är, det är en förtjenst mera, det är anspråkslöshetens ljufva och sällsynta dygd.
Vi nämde något om det der småleendet kring den gamle patriotens läppar, hvilket bevisade att han fann lifvet godt, trots dagens aldrig hvilande bekymmer, trots menni-skors otacksamhet eller glömska. Men detta småleende släcktes för alltid, när han förlorade sitt enda barn, sin son, sin ålderdoms stöd och glädje. Ynglingen dog i fjerran land, och den arme fadern, som icke kunde vallfärdas till hans graf, fick ej heller fälla en tår på dess torfva. Tåren är sorgens bittra saft, men äfven tröstens lena balsam, och fallen på en graf närmar den himmelen till jorden. Denna tröst beskärdes honom ej, och från den stunden var Gustaf Hjerta icke mer densamme. Det var som hade hans lefnads sol med ens gått ned och lemnat honom allena midt i vinternatten: af de nära 70 åren. En vänlig stjerna vakade likväl öfver hans sista stunder. Det var den maka han mot slutet af sitt lif förenade sig med. Så blef ändå det sista han hörde: ett ord af välsignelse. Hans maka gjorde hvad fäderneslandet bort göra*.
Borta är då äfven denne folkets mani De glesna allt mer och mer leden af dem somf med åsidosättande af
* Först vid innevarande riksdag väcktes motion om ett årligt penninganslag åt Gustaf Hjerta, men som icke hann komma under Statsutskottets handläggning och numera naturligtvis icke behöfves åtminstone för honom sjelf. Nämnas bör dock att han sedan flere år tillbaka var en af hr Lars liiertas många pensionärer och åtnjöt såsom sådan ett relativt betydligt årligt understöd.
Minnesbilder. 4
Källa: Project Runeberg ·