Minnesbilder [1]

dals slott, samt kupolen i Skeppsholmskyrkan. En af Lim-nells döttrar, Anna Maria, som invigdes i målarkonsten af hans forne lärjunge Fahlcrantz, målade flere vackra landskap i denne mästares stil, men afled redan 1847, blott fyrtiotre år gammal. För några år sedan lemnade Limnell hufvudstaden och operakällaren, der man ofta fann honom vid sitt lilla toddyglas, talande om tider då hvarken operakällare eller opera funnos, och han slog sig ned i ro på det lilla trefliga Stenbrottet i Solnaskogen, der gubben ömt vårdades af sin sonhustru, mottog gerna både gamla' och unga vänner, var munter och kry, kunde läsa utan glasögon och erfor inga krämpor af sin höga ålderdom.

Såsom konstnär var väl icke Limnell en af första ordningen, men så har han också aldrig velat gälla för mer än hvad han var, och knappast det en gång. Flan var det mest öppna, okonstlade och flärdfria väsen, barnsligt glad i sitt lynne, mild i sitt omdöme om andra och endast sträng i sin redbarhet. Dock, en fåfänga hade gubben, men som nog hade sina goda och starka grunder. Han trodde nämligen, att ingen kunde gifva en så ärlig, kraftfull, äkta svensk handtryckning som han, och nog kunde man lita på att hans hand i ungdomen varit som ett skrufstäd. Han såg för innerligt belåten ut, den nittiåringen, när man, läggande sin hand i hans, låtsade signa ned till marken. Då mådde han och sade: »Jojo, gubben duger», och att gubben åtminstone vid åttio år ännu dugde, det visade han prof på när han för femton eller .sexton år sedan i Stockholm, under hemgåendet sent en q väll, öfverfölls af en rånare, som drog knif mot den gamle och skar honom just i hans högra hand. Men med samma hand knep gubben om banditens arm med sådan styrka, att denne med ett jämmerrop släppte knifven. Han talade gerna om den händelsen och visade dervid triumferande ärret efter rånarens knif, och man kan antaga för troligt att det var den enda gång han tryckt till af annan grund än broderlighet och vänskap.

Och, såsom ofvan antyddes, han dugde jemväl såsom den vördnadsvärdaste förebild för så väl gamla som unga. Han var en lifvets flygelman, efter hvilken alla rättade sig, och det utan kommando.

253 mars 1801.