Sida 65
Magnus Martin af Pontin
Emanuel Limnell.
Jl -2/ en som är årsbarn med detta århundrade går natur-ligtvis på sitt sextiförsta år, en i och för sig sjelf respektabel ålder, till hvilken långt ifrån de flesta hinna; men när den i dag sextiårige föddes, då var Emanuel Limnell redan tretiosex år, således i sin fulla manliga kraft, och när han den 2 dennes afsomnade var han sex och nittio. Endast det skröpliga skräpar; aldrig en väl buren ålderdom. Det är en vördnadsbjudande syn, denne gamle som, icke svigtande under årens tyngd, bär med heder sina silfverhvita hår, talar visdomens ord för slägten som komma och gå, väntar lugnt på döden utan att ha ledsnat vid lifvet, och försvinner slutligen som snöflingan, uppfångad af solens stråle.
Gubben Limnell var ett folkets barn och af den starka blekingstammen. Han föddes i Karlskrona 1764, kom vid tjugu års ålder till Stockholm såsom målarelärling och lyckades bli bemärkt af fransmannen Després, hvilken vid samma tid kommit till Sverige, anstäld såsom dekorationsmålare vid kungl. teatern. Det dröjde icke länge förrän den flitige och stillsamme lärlingen blef sin mästares högra hand och målade under hans ledning många ypperliga dekorationer. Han utförde några få taflor i olja, men desto flere aqvareller i arkitektonisk och historisk stil, hvilka på sin tid gälde för goda stycken. Han målade ock i många enskilda hus interiörer, vägg- och takstycken, bland hvilka tvenne på Rosen-
Minnesbilder. 5
Källa: Project Runeberg ·