Sida 88
Magnus Martin af Pontin
Sjelfständig från topp till tå, böjer den sig knappast för någon eller något. Men ett enda ord af den gamle landt-mätaren var nog. »Har Widmarsken sagt det,» hette det, »då duger det fullväl.» Men för att vinna ett sådant anseende, ett så obestridt fadersvälde, dertill fordras en hel lefnad af idel duglighet, rättskänsla och sjelfförsakelse, det fordras den sällsynta himlaburna uppenbarelsen af ett solklart förstånd, hvilande på purpurgrunden af ett varmt och kärleksfullt hjerta: det fordras att vara hvad Per Henrik Wid-mark var.
En sådan kraft går fram mot sitt ljusa mål utan att märka hur det qvällas omkring honom, hur skuggan alltmer förlänges: han brytes, men böjes ej, och bördan släpper han först med lifvet. På Ljusdals kyrkogård är bäddad den oförgätlige höfdingens graf, omsusad af Norrlands vindar, af dess norrsken öfverflammad, vårdad af dess kärlek, ty det var något mer än en man af ära — det var en ärans man.
2 november 1861.
Källa: Project Runeberg ·