Minnesbilder [1]

inregistreras bland de lyckligaste under närvarande régim. Vi berörde jernvägen emellan Bergvik och Söderhamn, men detta arbete är blott ett af hans många, hvilka redan i de större tidningarna finnas upptagna, men som utrymmet nekar oss här upprepa. Det finnes väl knappast någon jern-, kanal- och landsväg i hans provins som icke bär spår af hans ihärdighet; ingen större afvittring, intet betydligare kartverk der ej hans finger varit med. Deremellan hade han tid för andra arbeten, bland hvilka hans ypperliga historia öfver Hel-singland, för att icke omtala landtmäteritaxan af år 1857, som jemväl är hans verk. Ingen kände bättre än han vägen till Norrlands skattkamrar, ingen förstod bättre än han att smida nycklarne till dem. Det var som hade hans blick genomträngt allt, bergens väggar så väl som strömmarnas bädd. Dessutom står Sverige i oförgätlig förbindelse hos honom, såsom räddaren af hela landets ekonomiska kartverk, hvilket hotades med fullkomlig undergång*

Obegränsadt var det förtroende Widmark åtnjöt på sin ort. Nordlandens befolkning är icke lätt att ta itu med.

* Landtmäterikontoret var ifrån äldre tider det verk der geografiska kartor upprättades. Sålunda känna vi redan från Karl IX:s tid Burei karta öfver fäderneslandet såsom den äldsta. Sedermera stegrades anspråken, och under Karl XI:s tid (1683') organiserades detta verk, när den utmärkte friherre Gripenhjelm utnämndes till dess föreståndare. Nu fullföljdes de geografiska arbetena med större utsträckning och omsorg, hvarom nämnde öfverdirektörs karta öfver Sverige lemnade ett tillfredsställande vitnesbörd. Alltsedan fortfor kontoret att vara en geografisk anstalt, hvarest, efter tidens fordringar och med de ringa hjelpkällor som stodo till buds, då landet ännu cj var uppmätt, kartor utarbetades. I medlet af 1700-talet fick kontoret en större utsträckning för sin verksamhet genom de införda storskiftena, hvilka uteslutande togo landtmätarnes arbetsamhet i anspråk; men inom kontoret fortgingo icke dess mindre oafbrutet de geografiska arbetena, och ehuru sedermera Fältmätnings- (numera Topografiska) kåren inrättades och intog ett törtjent rum äfven som geografisk anstalt, var det likväl kontoret som, enligt sin instruktion af 1827, skyldigheten tillkom att vårda och främja kännedomen af riket i geografiskt och statistiskt afseende, med anledning hvaraf rikets ständer också beviljat anslag för sockenkartors utarbetande. Då föll någon eller några på den besynnerliga idén att söka från landtmäterikontoret till topografiska kåren öfverflytta detta åliggande, hvarigenom kontorets vackraste och för hela landet vigtiga verksamhet skulle försvinna. Men detta försök, som, om det lyckats, skulle, enligt alla opartiske sakkunniges omdöme, ha borttrasslat hela ekonomiska kartverket, strandade mot Widmarks ihärdighet.