Sida 86
Magnus Martin af Pontin
Då händer det att, sedan man fruktlöst vändt sig till den eller den, man slutligen vänder sig till någon mindre frusen, vare sig till själen eller kroppen. Vi påstå icke, att detta varit fallet vid landtmätaren Widmarks befordran till landshöfding; men säkert är, att när Widmark en gång stod på förslag till öfverdirektör för landtmäterikontoret, blef han, oaktadt sin allmänt erkända öfverlägsenhet, förbigången. »Han hade inga fasoner», hette det då. Widmark, stor och stark som en björn, klampade för hårdt i hoftrapporna; det var som hade han en ryggrad af Bessemer-stål; han talade för djerft ur skägget, och det med en röst som kunde höras kring sjumila skog. Göra en sådan obän-ding till chef för ett embetsverk! Vi lefva väl icke i Foin-joters tider heller.
Men tider kommo då det icke var så noga med »fasonerna». Sommaren år 1858 besökte en hög person Norrland, hörde alla tungor tala om en landtmätare Widmark och gjorde snart hans personliga bekantskap. Det var att på samma gång göra bekantskap med hela Norrland, dess behof och tillgångar. De der »fasonerna», förr ett minus, blefvo nu ett plus, något som lika mycket hedrar den ena som den andra personen.
På den tiden kämpade i dessa bygder tvenne mäktiga intressen mot hvarandra: det Dicksonska, som redan hade sin jernväg emellan Askestad vid sjön Marman och Bottniska viken, och 01 tens, som i saknad af egen jernväg hotades att fullkomligt uppslukas af det förra. Men Widmark hade fått i sitt envisa hufvud att, till förekommande af en sådan olycka, en ny jernväg måste anläggas mellan Bergvik, som låg något nordligare, och Söderhamn, hvar-igenom orten finge en oberoende kommunikation med hafs-stranden. Widmark var ej sen att tala med den höga personen derom.
»Det lönar icke mödan att du bråkar om den saken,» menade denne i en ton af hopplöshet, »ty det blir aldrig något af med den jernvägen.»
»Jo, min själ, ska’ det icke det bli,» förklarade Widmark, och så blef det också. Jernvägen byggdes, och Hel-singlands skogar, för att uppnå hafvet och verldsmarknaden, behöfva icke mer buga sig för hrr Dickson och Göteborg.
Den 1 februari 1859 utnämndes Widmark till landshöfding öfver Norrbotten, en regeringshandling som väl kan
Källa: Project Runeberg ·