Minnesbilder [1]

Per Henrik Widmark.

i pryda i dag vår tidning med bilden af en man, som slutat sina dagar med den ära, som en gång när verl-den blir bättre skall anses för den högsta, nämligen det fredliga, idoga och anspråkslösa arbetets ära. Jemnårig med detta århundrade, upphann han blott 61 år, men han kunde räkna dubbla, tredubbla lefnadsår; hans lif var ett oafbrutet dagsverke, och man kan väl säga, att hans hvila nu är den första han ostörd njutit. I fyrtio år har han som landt-mätare genomvandrat nordlandens skog och mark. Huru kunde en sådan arbetsmyra komma dit han vid slutet af sin lefnad kom? Icke är det samhällets höjder man uppmäter med teodoliten; icke är det vid landshöfdingstolen landtmätarkedjans sista länkar förlora sig.

Det går en epidemi kallad landshöfdingsjukan, uppenbarande sig i den mest feberartade åtrå efter län, helst sådana som med största inkomsten förena minsta besväret. Dock är det vid gränsen af vissa län som epidemien märkbart aftager, t. ex. vid Jemtlands och Norrbottens. Man vill gerna tjena sin konung, ja, dö för honom om det gäller, det förstås, men frysa ihjel — nej tackl Och huru skulle också cn vanlig medelmåtta kunna härda ut der sjelfva qvicksilfret fryser 1