Sida 120
Magnus Martin af Pontin
Oscara.:-
JOyet skulle icke bli vinter, hette det, det skulle förbli hvad det var: En ny vår med alltmera grönskande jord, alltmera blånande himmel. Solen lofvade det, och luft och våg gingo i borgen för löftet. Fogeln sjöng, knoppen svällde, blomman tittade fram, drog från sitt änne det tunna silfverfloret för att lättare kunna se och helsa de syskon hon väntade och som med henne skulle fira den nya gemensamma födelsedagen. Hon hade så brådtom att lefva. Men döden har brådtom han också. Han gaf en vink åt den flyende vintern. En flägt af dess vinge af is, och blomman var förfrusen.
1 högkoret af Katarina kyrka stod, förliden söndagsmiddag, på katafalken en likkista, öfverdragen med svart, från ofvan till nedan smyckad med buketter af hyacinth,
Wilhelmina Oscara Wallenberg.
Källa: Project Runeberg ·