Sida 171
Magnus Martin af Pontin
Zelma Hedin,
en mäktigaste och mest inflytelserika af de sköna konsterna är väl ändå den dramatiska, fast hon icke alltid varit den mest hedrade. Det är ett bland bevisen på nyare tids framsteg i bildning och förstånd, att denna konst fått den höga plats henne tillkommer. Man erkänner, att ingenting så omedelbart inverkar på moralen och sederna som hon. »Hon är samtidens förnämsta predikstol», för att tala med en af samtidens förnämsta tänkare. Dertill är hon en sjelfuppoffringens konst. Sjelf skapar hon icke, men hon offrar sig för det skapade. Andra konstnärer lägga sin själ i eget verk. Den dramatiske lägger i en annans både själ och kropp. Målaren och skulptören välja fritt sina föremål, välja de stunder då anden kommer öfver dem. Skådespelaren, slaf från början till slut, måste stå färdig, när regissörens klocka ringt, måste t. ex. rasa som en tyrann äfven när sinnet är som mildast stämdt, eller skratta som en narr, äfven när hjertat som ymnigast blöder. Tager han ena stunden brorslotten i det bifall som är författarens för-tjenst, blir han den andra lika lätt första offret för författarens synder. Dertill behöfdes en kropp af jern, lika härdad vid tropisk hetta som, och i synnerhet i vårt land, vid polarisk köld. »Det är," yttrade en gång Rachel, vår samtids största
Källa: Project Runeberg ·