Sida 93
Magnus Martin af Pontin
andar som upplysa och gagna verlden, och så bör det vara kanske. När konstnären på duken framställer Guds bevingade budbärare, ger han dem barns anleten.
Mången gång har det vid genomläsandet af Strinnholms utförliga arbeten förefallit oss, som hade han för de tidehvarf han skildrat sugit ut ur arkiven hvad sugas kunde, och att följaktligen den eller de som hädanefter egna sig åt samma studium och arbete böra stanna i den största tacksamhetsskuld hos honom. Alla söka gerna floden, men få göra sig besvär med att uppsöka dess källor. Strinnholms Svenska historia, hon är svenska historiens källor sammanförda inom samma brädd, hela riksarkivet inom samma permar. Som ett bevis på Strinnholms forskningsifver och outtröttlighet i denna väg vilja vi berätta något som hände under dens skoltid som tecknar dessa rader. En dag under lektionen för Jakob Ekelund i Klara trivialskola inträdde i rektors-klassen en fyrtioårig man, tarfligt klädd, liten till växten och med det vänligaste ansigte. Han frågade rektor Ekelund efter en disputation, som då helt nyligen varit hållen i Upsala och som afhandlat några moment ur den förste Vasas lif. Ekelund visste ännu intet derom.
»Jag måste ovilkorligen ha den,> förklarade den lille mannen.
»Skrif till Upsala, så får nog herr Strinnholm den,» svarade Ekelund.
»Skrifva? Det är inte sagdt, att man hedrar mig med svar. Säkrast är, att jag beger mig dit sjelf och det genast.»
»Så godt är det. När reser herr Strinnholm?»
»På ögonblicket.»
»Det är inte så gifvet, att herrn får hästar strax.»
»Åh jo, mina hästar stå alltid förspända,» svarade Strinnholm, tog afsked och gick — gick till Upsala, fick disputa-tionen och gick derifrån utan att besvära hållkarlar och skjutshästar. Man kommer längre med apostlahästarne än mången tror. Den renaste af jordens religiösa kulter åkte icke efter fyrspann.
Det är en klagan man ofta får höra vid sådana grafvar som en Strinnholms med fleres, nämligen: »tyvärr fick han inte fullända hvad han börjat 1» och samma klagan hörde vi vid Geijers grift, liksom vore en mansålder tillfylles för arbeteu af denna art. Vi förmoda att kärleken för svensk historia och forskning icke med nämnda häfdatecknare ned-
Källa: Project Runeberg ·