Sida 102
102 en trappa upp och 1'å nedre botten.
sell nå'nsin mera får träffa honom — om han var mamsell värdig? —
emelie. Han var mig värdig genom sina tänkesätt — det är jag öfvertygad om.
ANNETT. Men kan han föda en hustru?
emelie. Hvad frågar jag efter det? — Min far är ju rik -—- han har nog för oss båda — jag har alltid föreställt mig det som en lycka att få gifta mig med den, som hade mig att tacka för allt, och som dessutoji tycker om mig för min egen skull.
annett. Hur vore det möjligt att inte tycka om mamsell, som är så god!
emelie. Och nu vill man i stället ge mig en man, som jag aldrig sett. . . som kommer och tillbjuder mig sin hand, liksom man bjuder upp till en dans. (Hannar.) »Ar mamsell engagerad?» Nej, min herre! »Vill ni göra mig den äran?» ]ag tackar, min herre! — Det är ju rätt angenämt, det der. (Hon tager ett par steg.)
annett. Men det är kanske en ung, hygglig karl. (Hon låter henne gå vidare.) Kom, kom, mamsell måste klä sig grann — jag har lagat i ord-
xoach (synes i donen till höger). Omöjligt att ta reda på honom! Han måtte säkert ha vikit om hörnet.
Källa: Project Runeberg ·
