Sida 365
tredje akten.
36!)
rudorf (äfven i fonddörren, nyper Lovander i armen). Tyst, Lovänder I (Leder honom med sig till ena sidorummet, hvarifrån de båda lyssna till samtalet.)
hillman. Hildegard! Min fasta föresats är, att icke längre vara ett màl för dina tanklösa vänners eller väninnors åtlöje eller medlidande, som sårar ännu mer. Dock vill jag icke förebrå dig någonting. Du var blott ett barn, när vi för-lofvades. En flicka borde aldrig för tidigt gifta eller för-lofva sig. Hvarför innestänga den vackra fjärilen, innan han ännu fått njuta sig mätt af de blommor, som försköna lifvets korta vår. Hvarför binda den sorgfria, barndomsglada flickan med pligternas bänd, innan hon ännu känner pligternas betydelse! Ack, Hildegard! Jag har likväl mycket att tacka dig för. Att mina ynglingaår förflutit, utan att gripas af de många förvillelser, som möta och ofta besegra ynglingen, derför har jag att tacka dig, ty din bild var min skyddsgudinna. Att det nu varit mig möjligt att i tid tillintetgöra fröen till en ånger, som annars kommit för sent för oss båda — äfven för detta har jag att tacka dig; och derför, Hildegard, blir Hillman för dig icke mer en älskare, en make — — men alltid en vän, som skall glädjas när du
Källa: Project Runeberg ·
