Sida 243
Kö Esta akten.
243
ë-1
fru kastanie (infallande). Brast han.
blackstadius (sittande på golfvet). Alldeles, alldeles ja.
(Pensionärerna skratta.)
fru kastanie. Står inte vetenskapen på bättre fötter än magistern, så måste det vara rätt klent dermed. (.Pensionärerna sätta sig kring det större bordet.) blackstadius {stiger upp). Jag ber allra ödmjukast om förlåtelse — jag måtte väl inte ha fallit frun olägligt?
fru kastanie. Nej, var så god och fall så mycket magistern vill, så länge mattorna äro af åtminstone. Hör på, vill magistern göra mig en liten tjenst?
blackstadius. Alldeles ja! (Fattar hennes hand.) Frun känner ju min ömma låga; jag blir mager som en läderlapp utaf pur kärlek.
fru kastanie. Så'na galenskaper! Jag har ju sagt tusende gånger, att det är bara spektakel. — Hvad skulle det bli af? Magistern är ju öfver femtio år gammal och kan med möda försörja sig sjelf.
blackstadius. Alldeles ja — femtio år; men frun är icke heller någon dufunge — ingalunda.
Källa: Project Runeberg ·
