Sida 139
139
EMELIE (närmar sig förvirrad). Pappa, det var den herrn, som räddade mitt lif i Göteborg, pappa vet ju . . . då jag tillbragte några dar hos min tant.
kravel (i tvungen ton). Ah! Det fägnar mig att få göra herrns bekantskap.
\ )Han sei snedt på skåpet till \ höger; Kattklo öppnar skåpdörren till hälften och försöket gå ut.) Ah, din kanalje! ; (Skåpet stängs hastigt igen. Nu \ uppstår en pantomim, under ' hvilken de komma öfverens om att förskräcka Kattklo, i det de låtsa ett häftigt uppträde.)
Källa: Project Runeberg ·
