Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 466
Originalsida 466
Originalsida 466
Originalsida 467
466–467

Sida 466

Ill. Jenny Nyström

Rosalie (ler). Ni är mycket artig!

v. tanell. Så-å... Ni finner mitt infall godt?

rosalie. Riktigt förtrollandel

dardanell (till Serberus). Skynda sig ör all del! . .. Så'na der scener uppföra de dagligen.

serberus. Jag spricker af raseri! — (Skrifver med häftighet.) Se der är det, och kör sedan ut honom. — Jag öfverlefver inte det häri

dardanell (fattar papperet, ögnar derpå och springer upp). Det är godt! Herr von Tanell, jag vill inte längre pröfva er otålighet. — Skicka genast den här lappen till er for-dringsegare, och ni är på ögonblicket fri.

v. tanell (ser på papperet). Är det möjligt! Har den lumpne ockrarn låtit förmå sig dertill?

serberus. Det säger han om sin välgörare, den bofven 1 v. tanell och rosalie. Hvad var det? dardanell. Förmodligen en råtta som pep — den sitter nog i klämman — men skynda er nu bara.

Källa: Project Runeberg ·