Sida 302
302.
stockholm, vesterås och upsala.
barkmeijer [till Wigilander). Är det inte herr Wigilander? Jo, jag känner igen herrn! — Herre, hvar är min systerdotter?
wigilander. Vänta, låt mig tänka efter; — hon är i grannskapet; jag vill genast skynda efter henne. (Vill gå, men hålles tillhaka af Barkmeijer och Tegelmark.) .
tegelmark. Jag får presentera för dig min köttslige svärfar der borta; han är visst pirum, ty han påstår att den här sta'n heter Vesterås, ha, ha, ha!
barkmeijer. Herrn är en galning, som man endast kan skratta åt, ha, ha, hal
wigilander. Herrarne båda ä' mig just ena lustiga kurrar, ha, ha, ha! (Alla tre skratta.)
Nionde scenen.
DE FÖRRE. WILHELMINA.
Wilhelmina (inskyndande). Nå väl, jag är färdig! (Blir varse Barkmeijer.) Ack, min Gud! — Morbror!
barkmeijer (fattar Wilhelmina i armen). Min systerdotter! Så har jag då henne ändtligen !
Källa: Project Runeberg ·
